Min tro om Liv.............

..........före o efter detta är lite 'variabel' -dvs jag Vet ju inte o därmed är min tro olika stark.
Jag brukar få sanndrömmar, o blivit kallad o genomfört en test för epilepsi -vilket kan ge dessa 'känslor'........enligt vetenskapen. Då man har en känsla av att man upplevt detta förut så är det så.....kanske........enligt de Lärde :)
 
Oavsett det så har jag en del drömmar som återkommer, dels i sömn då jag sover dels dagtid då jag 'kopplas ur' o bara är där fysiskt.......eller nått. Det är svårt att förklara, men jag är där, har svårt att höra o konversera då jag är i 'drömmen'......
Hursomhelst så har jag haft en 'dröm' om en plats nere i en källare......stor källare flera hundra kvadrat typ, med valv o grus golv med sten högar, små stenar. Jag har i drömmen letat efter nått eller så har jag gömt nått i golvet/stenhögarna. Drömmar är ju ofta inte så tydliga, men miljön o letandet har jag upplevt........flera gånger..........i drömmen då :)
Nu förra veckan så såg jag på History channel om ......romar tiden -tror jag det var- o om Pompei. Där de nu hittat källare.....med valv.....o grusgolv......
Jag kände igen mig direkt -exakt denna typ av källare utspelar sig min dröm, inte just den källaren kanske. Men exkat den miljön o jag kände mig Hemma.
Var inte rädd eller fick inte puls ens -utan bara 'där har jag varit' känslan.
 
Jag har olika tider i Livet jag kännt mig 'hemma' i. Vikingatiden (OM det undgått er ;) ) Japan under Shogun tiden, Inka folket har jag feelings för åsså Romar tiden. Jag har flera böcker i några av dessa tider med -för att det känns naturligt i hemmavid.
Denna Källare har jag inte sett eller läst nått om o min källare i min dröm har jag aldrig satt ihop med Romartiden.........förrän nu.
Nu bodde slavarna där så jag var knappast ens nån soldat ;) OM det nu är så att reinkarnation förekommer.
Men 'Min Tro' får mer styrka av denna känsla.......

Saker som jag..............

..........reagerar på eller funderar på är många.
Men det finns en del som gör att jag tvekar mer på mig själv än andra.
Om jag säger 'jag funderar på att åka hem............' o får ett kort , snabbt 'hej då' till svar.
Så känns det som denne vill jag åker snarast, gärna för ett tag sen.......
O jag går därifrån med dålig känsla o tunga Tankar...........
 
Eller om någon jag tycker jag känner bra inte bjuder mig på nått de arrangerar -fast jag bjudit hem denne........
Varför??
 
Varför tror folk att de 'vunnit' då de lurat av mig, tid, ork eller pengar. Då jag valt det för att vara snäll?
Då de gärna hånler för att de tycker sig vara smartare.........o de istället bara stängs bort ur mitt medvetande.
Jag komstaterar -igen- att så länge de tror sig göra en vinst att de kan gå vidare.....
Jag har mer än ett 'ärende' i min tanke på vem som tror sig kunnat lura mig på sitt sätt.
Någon har kostat mig emotionellt o de hänger på en skör tråd.....andra som ekonomiskt tror sig vunnit -kommer tillslut förstå de förlorat mer än de vunnit.
 
Samhällsreglerna idag är så konstiga bara......jag tycker själv att jag tar folk för vad de är o hutr de är. O lägger inte nått emot dem så -deras åsikter, om jag inte tycker de är rätt, så kan jag ifrågasätta.......men inte personen.
Jag har träffat, umgåtts med så många på olika ställen, där någon varit helt off i sina värderingar o tankar -men som jag ändå kan prata med.........o väljer då andra saker än de som retar/stör mig...
Att jag INTE neggar personen så -utan tror bra om de flesta så.
Sen har jag tagit botr ett gäng från min vänlista på FB eller i huvet så -för de gjort mig illa eller ljugit etc...........men det är nått annat det.
 
Jag förstår inte vad jag gör för fel bara, eller vad som gör mig fel.
Tro mig jag försöker finna mig i o annamma hur andra är o gör -men kan fortsätta med mitt själv.........
Även om jag Alltid är black ;)

Jag är glad att............

.................jag har några fritidsintressen o mina barn som förgyller min tillvaro.
Annars så är det inte mkt som känns bra nu.
Det är flera olika delar. Men att Thommy är Borta, det känns inte verkligt än........jag vet inte varför.
Jag har tankar, teorier samt filosofier -men inget komkret bevis ...........typ. Eller så är det en förhoppning mer.
Jag är lite avis på Honom nu -han vet hur det är........eller så vet han Ingenting.
 
Förutom det så är det tungt nu, jävligt tungt. Vaknar mitt ui natten med skyhög puls pga av ett bekymmer jag har -som jag inte kan påverka. Har försökt men får lösa det eftersom typ.........vilken skapar en stress.
 
Träningen är så j-a jobbig nu efter sommaren, jag känner jag har dålig kondition o styrka bara.......om det sen är fysiskt eller psykiskt -det vet jag inte.
 
Sen Alla j-a fordon-............orkar inte.......
 
Jakten -jag får inte ta nått kött iår heller.......men får vara med o betala o jaga.......får se hur länge det håller....
 
Jag har dock en förhoppning att det kommer o vända -har haft den förhoppningen i tio år snart :)
Får se hur det blir... ;)

Det är fortfarande något.........

.....som känns overkligt. Även om jag inte kunnat prata på telifån på ettpartre år så saknar jag våra diskussioner.
Jag tror inte det är han som ringer -men jag saknar att kunna ringa opp.......
Undrar hur länge det tar innan ögonen sluta rinna?
 
 
 

Nu är den tyngsta dagen...........

.....jag upplevt på länge över.
Jag orkar inte skriva mer bara.
Tar säkert mer sen nångång........
 
 

Nu håller jag på att.......

........vänta på att vakna ur drömmen -typ.........
Ju närmare begravningen det blir -ju overkligare blir det.
Nu må jag bestämma kläder åxå, o blommor gåva m.m........har inte tänkt på det lixom......för det har ju inte hänt.....
Tur jag har mina föräldrar som löst blomma o gåva..........jag funderar litet på vad jag ska säga med........har inte den blekaste........jo litet. Men inte helt så, sen beror det på hur mkt jag orkat o kan med.
Nånting blir det............
Men man är som i en bubbla, saker som sker runtomkring är inte på riktigt -då det är en dröm....känns det som.
 
Jag tänker mkt på Thommy nu -hur han satt i köketi Extjärn o retade sin mor på sitt sätt. O hur hans skratt fick oss andra att skratta med.
Det kommer kännas konstigt åka till exträtn o Thommy inte är där........alla de timmar vi tilbringat i garaget. Med kaffe i köket sen skitiga men ivriga få komma ut igen.
Jag har sett bilder på oss då vi varit där. Tillfällen jag inte minna eller vilken bil det var -men hur skitiga o trötta ögon, men fulll av inspiration.
 
Nu är vi hälften så unga där, men jagh ar lixom inte tänkt på ett Liv utan Thommy.......han har ALLTID funnits där bara. Retstickan, motorintresserad, spjuver, som sällan nekade en riktig fest. Men de sista året innan de fann cancern så var han inte alls så villig, intresserad att göra så mkt.
NU vet jag varför.......
 
Men jag tänker på Thommy före de sista 4-5 åren, hur det var o nu mer på då vi var inspirerade att skruva....
Hur vi retades o garvade, mekade, tänkte o fortsatte........tills det var klart.....nästan :)
 
Jag undrar vad han ser nu? Vad han tycker om vad han ser nu..........
Sakr vi pratat om som jag undrar om det kommer att ske.........vi hade rätt många olika teorier om Livet o det därefter.
Thommy vet nu han -hur det är.............eller så vet han inget alls -därom tviste de lärde......
 
Men Livet kommer att fortsätta iaf, solen går upp imorrn med.........men Thommy kommer jag Alltid minnas o tänka på mellan varven. 90% av alla gånger jag tar smör till min smörgås. Då han grävde en djup grop i smöret -för han visste jag ville ha det slätt o fint ........så garvade han.........o jag efter en stund. Då jag insåg hur löjligt det var lixom.
Så var det ofta med honom bara...........roligt mest.........vi var som tonåringar trots större mage o gråare hår ;)
 
Vi hade det bara bra..........

Nu kommer det en..........

.......fredag jag bävat för.......
Att ta farväl av min vän.
Jag har t.om svårt att höra vissa låtar. De som jag förknippar med honom..........o mitt i vadsomhelst så dyker han upp. Mest varje gång börjar det med ett leende, då jag har minnet av nåt skojj han sagt eller gjort -för att sen övergå i denna tyngd som kommer inför fredagen.
Det känns så oerhört overkligt bara.........
Man vet o har insett vi Alla kommer att Dö, men det tar vi sen.......typ.....men NU är det just det som skett.
 
Jag har inga problem att kunna ta fram o minnas det roliga vi upplevt genom alla år......
 
Visst har vi haft våra 'duster', men alltid kommit över dem o kunnat vara Vänner iaf. För att sen retas o garva åt den andres 'fel' i saken.......
 
Livet blir som inte på samma sätt nu, även om tanken att ringa upp o surra ett tag försvann för tre år sen då han blev sämre efter operationen.
Jag minns känslan av Panik då han började få problem med hjärtat, innan cancern var upptäckt. Hur jag försökte få honom att börja röra sig mer, sa vi kunde gå på kvällar etc för att få motion så -först.
Att han skulle ta vilket skitjobb somhelst bara för att börja röra sig mer än att sitta på kontor...
Hur vi satt o prata om det o var överens -teoretiskt...........men insåg svårigheten praktiskt.
Jag kände iaf då hur min puls steg för jag befarade det som jag nu ställs inför -hans begravning.....
 
Som Aldrig skulle ske............

Så har en ny vecka i........

.......skogen förflutit.Det är på flera olika sätt -jag kan sitta i lugn o ro o tänka efter.......illa.
Jag får bara mer ont i själen då jag funderar på hur jag har det o hur jag lever mitt Liv.
Det är rätt meningslöst -det jag har som jag verkligen Älskar är mina barn, o som får mig att stå ut.....
Sen är det rätt tomt.
Jag har inte så mkt mer jag så...........jo ett hus o gård jag trivs i.......
 
Jag håller på att försöka lära om mig att jag bara är en 'soldat' o ska endast göra det som jag blir tillsagd, inte tänka/se/vilja hjälpa till.....utan bara utföra givna 'orders'.
Jag har dock svårt för det då det sitter Dårar o tror sig kunna mer.............Grattis........
Jag borde inte ens diskutera med de som så litet förstår bara -men jag har svårt att hålla tyst. Sen då många oftast kan dra till med'......HUR vet Du det?........' eller'....vad baserar du det på?...' eller '........du minns det iaf.......' o vid den sista bör de hålla helt tyst efteråt -om de vill somna i egen säng.........
Jag försöker tänka bort o tro det är nått som annat folk säger till varandra ...typ, o det hjälper nångång. Det kommer dock att få bägaren att rinna över.......
 
Jag vet vad jag reagherat på vad några sagt -o kan inte undvika hålla koll på vad de säger idag. De har fått en chans -engång..........sällan nån får flera chanser.......två är maxet...
Jag har sämre tålamod nu bara.
Jag vill o kan mer än vad jag får göra.
Jag undrar om det är min personlighet mer så -som gör att jag inte får 'komma fram'....typ
Eller om jag har helt fel ideer.
Jag har tankar o pratar jag med nån personligt så hhåller den jag talar med med -men inför fler så håller de oftast tyst...........inte jag.
Jag står för mina åsikter, även om de är obekväma o jag är sämre så är dt så det är lixom...
Då jag ser effekter jag befarar kan falla in o nämner det o då de gör det så förnekar de att jag sagt det .....typ
Eller så påstår de att de själva sagt det -vilket gör mig upprörd inombords,.........inget jag rekommenderar.
Fast de vet -innerst inne- att jag sagt det.......så det spelar ingen roll. De får försöka förstå o inse saker sen...
Oavsett så tar det på mig -personligen.....
 
Det är tyvärr inom olika delar o områden -o det är just det som får mig att inse att jag är 'fel'.........
 
Det tråkiga är att jag minns vad de sa eller hur de gjorde -inte exakt kanske- men i det stora hela.
Försök göra det igen ni...........inget jag rekommenderar...........
 
https://www.youtube.com/watch?v=8IEQpfA528M&list=RDl9VFg44H2z8&index=27
Lyssna o hör texten
 

Nu är det två............

...........veckor kvar till nått jag aldrig trott skulle ske för fyra år sen eller före det ens.
Jag har aldrig ens tänkt i de banorna.
Jag gruvar mig nått så in i h-e.......men vill iaf göra det.
Det är att gå på Thommys begravning.............det har som aldrig funnits i min tankevärld lixom.
O snart så kommer det att ske.........jag har svårt med känslorna bar jag tänker på det........
 
Livet känns så overkligt pånåvis -som att det inte är så utan att han dyker op här på trappen o flinar...
Nu blir det aldrig så mer.............aldrig........det är väl det som känns mest konstigt.
 
Jag vet inte hur jag ska kunna få kraft till det.
Hoppas han själv kan ge mig kraft nog.........pånåvis.
för Ingenting kan hindra mig -uom min egen Död då........
 
Även om de tre sista åren var onda så fanns han iaf........nu är han borta -för Alltid.......
Inget mer Thommy leende mer.

RSS 2.0