Hur tungt det än.........

.......må vara så har jag det bra iaf.  Kan röra mig äta åka Hojj å jaga älg, törs å får även drick stark varor ibland -INGEN kan säga nånting vad jag bör vill kan eller får göra..........även om det vore trevligt om nån brydde sig :)
Allt i Livet är föränderligt, det varierar genom åren å Liven...
Ingen är mer värd än någon annan, men jag önskar att vissa kunde få ha det bättre ett tag till......
Det känns bara orättvist.
Nu är det bara så i Livet, döden tar urskilningslöst oavsett vad folk tycker å tänker å vilka lagar man skapar.
Försök att se varandra mer idag än vad de flesta gör -de har 'inte tid'.....men det är den enda tid vi får.
Vi har dtta Liv en gång, sen vet vi inget mer OM det finns mer eller bara i vår fantasi. Men varför inte ta denna tid vi vet om tillgodo, att umgås med folk å att träffas. Utan att beräkna vi ska ha nått för det.
Jag Älskar barn som är mer momentana å ärliga än vi vuxna, vi kalkylerar snabbt vad vi kan få max.......av allting. Man ser hur fruntimmer har karlar som slår dem sönder ¨å samman eller är otrogna till höger å vänster, men de stannar kvar iaf....OM mannen har en fet plånbok........
Varför inte älska och umgås med de vi trivs med -oavsett deras sociala status?
Att bara vara å att älska regnet som kommer -för att det är många som dör utan det. Allt har en funktion,,,utom girighet som bara finns i egoisters sinne.
Bjud på er själva å hjälp grannen att lyfta ut/in nån tung pryl bara. Eller gå över med en vetelängd å säg att det vore gott med sällskap å kaffe till den :)
Slappna av å njut där du är just nu......

Nu har ett Liv........

.....försvunnit -igen, men nu en jag kände.
Jag träffade henne förra veckan. Det känns konstigt.......man pratar en dag å några dar senare finns de uinte mer.
Jag förunras å imponeras av hennes goda inställning hon hade -trots hon hade lung cancer å lixom bara väntade. Men utan att gett upp, utan pratade o skrattade, nästan som vanligt.
Hon had lung cancer, o hon menade på att det var hennes eget fel. För hon var rökare förut.....å menade på att det var som det var...
Oavsett så känns det konstigt.
Jag blir mer förvånad på nu efteråt då gillar å skriver många på Fäjsbok, vad de saknar känner m.m.
Men............vart var de under det sista halvåret?
Nu är det som det är å jag tycker mig pratat å lyssnat på henne, visserligen bara en liten del -men iaf......
Jag tror att många har mkt mer att säga -som de inte hinner innan de dör. Det är klart om de är gamla å inte 50 år som henne, då har det nog lixom klart i sitt Liv.......om de är gamla nog helt enkelt o gjort det som de velat o kunnat...
Jag kommer osökt till min vän igen.....
Han är heller inte klar -har inte riktigt kommit igång ens -åsså blir det såhär........
Allt är så oerhört tråkit bara....

Så har resan.....

....till Umeå blivit av. Tog Hojjen upp för det var billigast å lättast -även det roligaste.
Sen mötet i sig var lite motigt så, det är inte skojj att se sin vän så. Men jag hoppas jag gett honom en bättre dag iaf. Men det känns skönt han skiner upp o ler. Vi pratade så gott det nu gick, skrattade med varann då vi pratade lite skit bara. Jag tror det ger bättre sinne o mer energi att kämpa på. Men däremellan så kommer det tårar....
Då det är som det är, så är det rätt naturligt att han blir ledsen.....å jag med.  Jag aktar mig för att gråta inför honom då jag tror det förstärker hans oro mer, utan jag försöker hålla minen å gott mod.......att det är och blir bättre. Vilket det gör -på en del saker å sämre med andra. Det är inte så lätt att lixom lägga en 'betygs skala' på hur bra/dåligt det är. Ibland är en sak bättre som nästa gång sämre -det varierar lixom beroende på dagsformen, sömnen humöret samt orken...sen på olika saker med.
Men jag VET han är ibland helt meveten om sitt läge -vilket gör honom lessen...naturligtvis. Det är då jag försöker puscha honom att kämpa på å bli bättre dag för dag -att han inte bara lägger av...........
Jag har så svårt att acceptera hur det blivit. Det finns ingen Gud eller rättvisa helt enkelt......
Nu ser jag fram emot att han kommer till Östersund så de är lättare hälsa på och träffa honom. Sen att han får mer besök av sin familj som inte har så långt åka då.
Det måste ge honom mer styrka och vilja att kämpa på. Det är mycket svårare än vad nån av oss kan förstå. Det är svårt att kunna sätta sig i hur upplever det som hänt, vad han känner det kan vi nog alla fatta. Men inte vad han tänker och känner..........då det inte är lätt för honom att prata eller att skriva fritt.
Jag hoppas att iaf det kommer igång snarast....först att prata sen att skriva så han kan ta sig ut på nätet iaf.
Min andra kompis som har fått cancer mer har det mkt svårt med. Jag träffade henne förra veckan då hon var vid bra humör och pratade och skrattade. Men hon är helt klar på vad som väntar och att det inte är långt borta, vi vet alla vi skall somna in -men att lixom bara vänta på att det kanske händer ikväll eller om två dar eller nästa vecka...månad.....OM det är så länge ens. Att förstå å vänta på det är den värsta tortyr man kan tänka sig.
Sen vi som är bredvid kan inte göra så mkt mer än att hälsa på och stötta dem så gott det nu går -det är bra att de känner sig omtyckta iaf......tror jag. Sen att de får prata av sig och lätta på tankar och det som de bär inombords.
Men att vi gör något är viktigt tror jag......för de drabbades skull.

Nu är vi hemma och......

.....jag varit själv i några dagar, har tvättat kläder tagit hand om jobb o landat litet.
Tog en sväng med Hojjen idag på 25 mil för att jag kände jag ville det.....träffade några jag inte träffat på ett tag.
Det primära var att hälsa på en kvinna jag kännt i några år som är trevlig å snäll -som åxå är sjuk i cancer...
Min vän är kvar i Umeå o jag väntar på svar hur länge han blir kvar...
Läget har varit ostabilt ibland men det verkar gå vägen ett tag till.
Jag känner jag saknar prata med honom alltmer, kommer på mig själv flera ggr att jag tänkt ringa för att spåna oss litet.........men kommer på det inte går........
Det känns konstigt bara..........
Annars så är det snart jakt med allt vad det innebär, skjutning samt alla papper i ordning. Så det är 'bara' att vänta in det......
Jag harvar på å fortsätter vara här å göra det jag måste, vill inte så mkt mer nu jag.
Det är bättre då barnen är här då har jag iaf nån att prata med....
Jag känner jag inte är 'på topp' nu även om en kompis jag nyss lärt känna försöker å gör det litet bättre.
Drömde inatt att Holger hade fått nått fel åp sina njurar -nått inra organ var det iaf- o att han skulle dö om typ tre veckor. Jag minns hur han ryckte på sina axlar å sa att 'det är som det är ...' o lixom fann sig i det. ;)
Jag vaknade å kunde inte somna om..........fy faan. Låt nu inte han eller dotra mi få nå skit mer nu -de har som fått nog, ge mig det istället. Mitt Liv känns som slut iaf så........
Nu är vi trots allt bara djur då det inte finns nån rättvisa -har jag märkt. Så det är bara hoppas det går bra för mina barn iaf -att de får ett bra Liv.......
Jag blir bara matt då jag ser hur stora j-a egoister får ha det bra -då de inte förtjänar hälften en gång ens....
Låt mig få ha mina barn o ge dem bra stunder, åka Hojj jaga å bli lite berusad ibland bara -då är jag nöjd.....det behövs inget mer. Då det är som det är......å blir fan i mej inget bättre......

Då har jag och mina....

...barn varit i sthlm på en tredagars turné i huvudstaden....
Vi började med Gröna Lund -förståss-. sen dag två på skansen för att avsluta dag tre med barnens önskemål. Holger på fm o Towas vilja på em. Jag fick känslan de var rätt nöjda.....
Holger ville se Vasamuseet o Towa Aqua akvarium, de for höga å låga på 'sitt' val :) Vi var alla trötta i fötter samt huvud då kvällen kom -varje kväll o få avsluta med en film o vila är bra, förutom dag tre då vi var ner till stranden -igen- o badade, tog det lugnt å njöt av solens värme samt det svala vattnet....barnen iaf, jag doppade mig en gång men de dök hela tiden. Mest badgalen är o var Towa iaf ;) opp å ner i vattnet med cyklop mer än ovanför vatten ytan.
Vi har gjort mkt mer än vad som går att ta med här, men sett mkt. Gamla stan var trevligt -trots regnskuren samt de gillade vara in i et gammalt hus där en kvinna berättade om hur det var på den tiden. Hur de levde o hur många de var på så små ytor. Jag tror det är bra för dem att få se å förstå hur det varit en gång i vårt hemland, inte alltid eget rum o säng m.m.
Man behöver inte begrava sig i det utan bara att man får se å förstå hur det var förut i mångas hem.....
Men jag är stolt över mina barn hur de gör o är bland andra, de sköter sig kanon är artiga o vänliga. Klart de drabbar samman ibland men typ en gång per dag anser jag vara försumbart, o de slutar efter jag sagt åt dem.
Lite gnäll har det varit även om det förekommit :) men överlag på den tid vi haft det bra, ätit gott sett mkt haft bra väder o en bra tid här i huvudstaden.
Vi får se om vi ska tbx nästa år eller om det går att omförhandla o ta ett annat ställe nästa år............svårt då Gröna Lund står högt på listan :)

Jaha så kan man............

................undra om Livet inte blir bättre än så här. Jag har träffat en som känns intressant, eller träffat å träffat lärt känna en via nätet så. Har bara messats än men kommer träffas snart.......
tänker på min vän i Umeå med -hur han har det. Hur det utvecklas o hur det går......o hur orättvist livet är.
Jag vill bara det skulle vara mer rättvist så¨, att de som ÄR snälla får det bra. Inte som det är nu, då de som är sjuka i huvet som har tjejer, jobb å pengar -mycket mer än vad de förtjänar....
nu vet inte jag vart jag hamnar på 'skalan' o skiter i vilket -vill bara att det inte borde vara så orättvisst bara...
Då tex vännen -som åxå har sina sidor- men som i grund o botten är en social, trevlig o vänlig människa.....
Jag kan bara konstatera att vi är djur i grund o botten, det finns ingen Gud eller nån rättighet för någon.
 

Evolotion är något...........

...........jag tillämpar och tror på, att det fört oss till denna värld vi lever i idag -och det innebär inte bara det är bra i alla nischer. Om selektivitet skulle innebära att valet av partner att para sig med skulle lixom göra att våra efterföljande skulle likna dem mer -det gör att jag fasar för framtiden.
Jag menar blonda bimbos med schyssta rattar å inte de intelligenta kvinnor som inte har de yttre attributen, eller små män med mindre hjärnor med stora........apparater.
Vad skulle det resultera i?
Jag menar tänk er samhället då. En blondinska med IQ som en kräfta men som bestämmer över en man som inte kan nå upp till dörrhandtaget -men som stolt svänger sin tolvtummare o är stolt över den.
Är det nått att eftersträva?
Mot att vi ser o förstår det inre mer än vad vi tenderar göra idag.
Om naturen tar bort de män som inte har apparater på 0,5 m -vilket jag nu förstår attraherar många- eller en topp med mer på utsidan av huvet än insidan på kvinnor. Om naturen ser till att dessa får frodas vilt är jag nöjd jag befinner mig i dess början av den klara tendens nu startat.
Jämlikhet har blivit mer ett ord i kamp om jobb eller hur kränkt nån blir nånstans -mot att vara en självklarhet.
Hur det gapas om att man är rasist om man säger neger -mot att fråga vad vederbörande om vad de tycker....
Eller att man ser ner på kvinnor då man konstarerar att lönerna är olika för könen -mot att fråga vad man anser hur det borde vara.
Hur man inte tar till sig vad de äldre anser o tycker om saker vi driver igenom -mot att lyssna o höra varför de inte anser det vara bra.
Att vi idag låter en del göra vad de vill, de som hyllar o tillbedjer något vi inte kan äta -när vi fattar att pengar inte är målet i Livet å inte går att äta............

Så har vår semesterresa............

................börjat.
Starten blev lite strulig då sonen haft så ont i knäet att han inte kunnat gå tydligen, iaf hos exxet som drog på honom ett knä skydd. Jag fick nya saker att oroa mig för -då jag är rädd om mina barn o det varit mkt cancer omkring mig nu i mitt Liv. Exxet var orolig det var nått sånt då han tydligen haft ont i ett parttre månader...
Ok, men då han kom till mig så for vi bara till läkarn o kollade, nu tror inte han det var nått farligt utan bara en inflammation vid knäet där just många just grabbar för i den åldern. Tränar o rör sig mkt o växer förståss o har lätt få just inflammationer.
Vädret ser ut att bli lite halv bra så, bara regnet håller sig borta så är jag nöjd. Vi tänkte ju på Gröna Lund o åka en dag. Barnen gillar det o det ger mig motivation nog :)
Annars är det som vanligt tycker jag.
Hamnar i diskussioner som inte slutar som jag önskar. Utan jag känner jag inte vill vrida o vända på Livet så -inte nu på semestern så.
Jag vill mest bara få vara ifred på semestern o få må litet gott.
Det ringer folk på firman med, ett jobb skulle va klart för tre veckor sen -men det gick inte då det inte var folk från ventilations firman där -jag gör det jag kunde att ha det i drift iaf. Det är mer runt omkring det men lite förenklat så var det så. Nu funkar det tydligen inte då fläkten inte går på den lågfart jag satte på. Om det är det åskväder som slog sönder nått det vet jag inte o de börjar få panik. de pratar om att ta dit en firma till för att få det i drift -o vem får betala det? jo jag, då jag inte har nån att ta dit å reda ut det......
Jag må lösa det pånåttsätt...härifrån...blir så trött så trött...

RSS 2.0